Varje resa börjar med ett första steg och varje blogg med ett första inlägg...
Här är det.
När jag får mer tid ska jag skriva om varför bloggen heter som den gör och vad bloggen ska handla om men idag var det ett stort nog första kliv att göra det här.
måndag 11 mars 2013
torsdag 4 augusti 2011
Att göra muddar av alpackaull!
Strax utanför Torestorp i Marks kommun ligger Harsås gård och där finns sedan ett antal år alpackor!
Alpackornas ull finns i 22 basfärger och 250 nyanser.
När jag hälsade på, i slutet av juli fick jag köpa ull, bland annat från alpackan Saynata. Alpackaullen är fluffig, ren och len när man köper den.
Lite skräp finns det förstås i, men den är inte alls fet, som fårullen, utan lätt och liksom torr.
Denna ull kan, precis som fårull, kardas men jag har just fått lära mig att kamma ullen med stora ullkammar:
Resultatet av kamningen blir små vackra lockar som är svåra att fotografera med skärpa men lätta att spinna.
Lockarna på bilden är Saynatas ull, de väger knappt 50 gram och fyller en 3 liters vinlåda. När jag spann dem blev det lite drygt tvåhundra meter tunn tråd.
Tråden blir alltid lite mörkare än ullen den är spunnen av.
Därefter tvinnade jag tråden till hundra meter tvåtrådigt garn som här sitter på härveln eller niddynoddyn.
Det tvåtrådiga nystanet ser nästan likadant ut som det entrådiga men klickar man på bilden syns skillnaden väl.
Säkrast att sticka en provlapp. Egentligen brukar jag fuska med det men en liten en kan man väl orka göra när man gjort sitt första alpackagarn?! Tio varv på tio maskor och en kantmaska!
Men sedan var det bara att börja sticka. Mönstret heter feather and fan.
Om muddarna ska sitta på plats är det bra med ett elastiskt skaft.
Efter ett tag var det dags att maska av, tvätta och blocka.
Ska det vara present så ska det väl vara i paket?!
Jag hoppas de är lagom stora och ska värma gott!
Alpackornas ull finns i 22 basfärger och 250 nyanser.
När jag hälsade på, i slutet av juli fick jag köpa ull, bland annat från alpackan Saynata. Alpackaullen är fluffig, ren och len när man köper den.
Lite skräp finns det förstås i, men den är inte alls fet, som fårullen, utan lätt och liksom torr.Denna ull kan, precis som fårull, kardas men jag har just fått lära mig att kamma ullen med stora ullkammar:
Resultatet av kamningen blir små vackra lockar som är svåra att fotografera med skärpa men lätta att spinna.
Lockarna på bilden är Saynatas ull, de väger knappt 50 gram och fyller en 3 liters vinlåda. När jag spann dem blev det lite drygt tvåhundra meter tunn tråd.
Tråden blir alltid lite mörkare än ullen den är spunnen av.Därefter tvinnade jag tråden till hundra meter tvåtrådigt garn som här sitter på härveln eller niddynoddyn.
Det tvåtrådiga nystanet ser nästan likadant ut som det entrådiga men klickar man på bilden syns skillnaden väl.
Säkrast att sticka en provlapp. Egentligen brukar jag fuska med det men en liten en kan man väl orka göra när man gjort sitt första alpackagarn?! Tio varv på tio maskor och en kantmaska!
Men sedan var det bara att börja sticka. Mönstret heter feather and fan.
Om muddarna ska sitta på plats är det bra med ett elastiskt skaft.
Efter ett tag var det dags att maska av, tvätta och blocka.
Ska det vara present så ska det väl vara i paket?!
Jag hoppas de är lagom stora och ska värma gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)